... ja jag vet inte riktigt om jag kan kalla mej själv bloggare, är ju totalt värdelös på detta.
Max har nu hunnit blivigt 1 helt år, sjukt. Det var i förr går den stora dagen var (tisdag). Det blev dock en lugn födelsedag då jag var till Uppsala och opererade hälen på måndagen.
Vi hade kalas för Maxen på lördagen istället, fullt hus var det :) Ska försöka lägga ut bilder från det, när jag kommer ihåg att ta med datorn från köket :) Kan ju säga att jag hoppar inte dit i onödan för att hämta kameran.

Annars är det full fart här hemma. Daniel är hemma i 3veckor nu på tillfällig föräldrapenning. Inte så lätt att ta hand om ett busfrö när man hoppar på kryckor.

Annars är det fullt upp här, hur mycket som hellst planerat framöver tycker jag.

Imorgon Fredag ska vi skjutsa svärmor till Gävle sjukhus. Då passar jag även på att få nytt gips på foten så jag får ett plast gips

Lördag: Då ska jag, Anna-Märta och Petra på teater i el Stockholmo. Bruden som visste för lite tror jag den hette. Ska bli sjukt kul tycker jag :)

Tisdag: BVC för Maxen. Läkar koll och vaccinering

Onsdag: Fotografering på Whålsteds

Torsdag: Party Light party här hemma.... HJÄRTLIGT VÄLKOMMEN, meddela gärna innan om du kommer så jag vet hur mycket fika som ska fixas :)

Ja som ni ser så är det ju lite saker som är inbokat.
Kul :)

Näe nu ska jag försöka masa mej ur soffan. Måste duscha och det är nu dags att dra ut bedövnings pumpen jag har i baksida lår. Trevligt :/

...och jag fäller tunga tårar till min kära vän med familj.  Igår hände något som man inte tror, eller man vill inte tro att något sånt kan hända.
En kär vän till mej miste sitt barn.
Hon var 1½vecka från att nå BF.
Jag vet inte så mycket än men jag tror att det var plötslig spädbarnsdöd i magen.

Otroligt hemskt. Jag måste skriva detta svart på vitt för att kunna förstå vad som hänt. Men jag vet inte om det hjälper. Nyp mej någon så jag kan vakna ur denna mardröm.

Jag känner smärta men jag kan långt ifrån förstå den smärta min vän känner...
Mina tankar är med er och mina tårar rinner med era.
PUSS!

Tjo hej.
Söker en som skrivigt en kommentar i min blogg med lite frågor ang. Mary Kay.
Skicka gärna din mail eller telefon nr eller nå så jag kan försöka räta ut ditt frågetecken :D

Ja egentligen har jag inget speciellt jag ska skriva här, men det är ju ett tag sedan igen så det är väl dags att ni ska få något nytt att läsa här.

Vi kan börja med Maxen, hans födelsedag närmar sej med stromsteg och jag vet fortfarande inte vad jag ska köpa till honom. Hade gärna handlat något som han skulle kunna ha i sitt eget rum, men nu har han ju inget eget rum. Tänkte då att jag kan ju handla något till honom som han kan ha i sitt rum den vackra dagen vi skaffar ett hus. Men vad skulle det vara, så svårt när man inte vet när detta kommer ske. Sen vart ska jag förvara det medans.
Så vad ska jag handla. Leksaker har han redan och han kommer nog få fler nya roligare saker av andra på sin stora dag.

Annars så har det varit väldigt jobbigt för max de senaste veckorna. Min mamma tror att han håller på att få en tand längre in så då kan jag tänka mej att det är därför snoret rinner och bajset inte är speciellt trevligt. förra veckan var det en jäklans bytande av blöjor och smörjandes av den hemskt röda och irriterande lilla stjärten. Sen gav det med sej och jag tänkte äntligen börjar det bli bättre, sen kom bakslaget igår och det röda började komma tillbaka, denna gången mot själva pungen, så nu har han en svidande röd pung istället. Det skriker i mitt mamma hjärta så fort man ser att han ska bajsa för då vet man att det hemska, onda gråtet på skötbordet kommer när det ska bort. Näe fy säger jag bara.
Måtte det bli bättre snart.
Han som inte har haft nästan några problem alls när tänderna kommit.

---

Själv så har man åkt på nån jäkla rethosta sen typ 1vecka tillbaka, nu börjar det bli bättre men host attackerna smyger sej på nån gång per dag fortfarande, grymt irriterande måste jag säga, idag kände jag även att halsen börjar bli irriterad av allt hostande. Måtte det ge sej det snart å

Sen så börjar operationen närma sej. Vilket betyder lite att jag ligger å funderar mycket innan det ska sovas.
Dels har jag svårt att somna pg.a hostandet så då ligger jag å funderar samtidigt.
Nån gång per år sedan min olycka brukar jag ligga å skruva å vända på mej då jag tänker tillbaka på rullstols tiden. Något som många säger har förändrat hela mej :/
Det lustiga är att jag funderar inte på den "första" olyckan, den som hände på skotercross banan, utan jag tänker nästan bara på olycka nr 2, det som hände 8veckor efter då allt gick upp igen, å det med råge.
Jag får känslan tillbaka då jag kliver ner på min vänstra fot och hälen ger med sej. Sen kommer snabbt ilskan till Bollnäs sjukhus. Ja jag är nå så grymt arg på dom, visst är det bra att vi har akuten som vi kan åka till men jag kan lova att råkar jag ut för nå större då åker jag fasiken inte dit. Bristen på sammarbete mellan avdelningarna och andra sjukhus är en stor katastrof i mitt tycke. Nu är ju detta mina åsikter så spar kommentarerna för att ändra min åsikt. Det är min erfarenhet av dom. Hade inte det varit för deras brist på kommunikation hade aldrig olycka nr 2 hänt. Vilket betyder att jag inte hade haft problem med min högra fot och sluppigt denna op. på vänster häl som nu är inplanerad.

För er som inte vet: På kvällen samma dag olyckan hände får jag röntga fötterna och det konstateras att jag har två frakturer på vänster häl och en spricka i höger häl, får åka hem med hjälp av kryckor, meddelas att jag ska komma tillbaka dagen efter för att göra magnetröntgen för att se om några mjukdelar tagit skada. Gävle sjukhus skulle kontaktas för ev. op av vänster häl. Nu i efterhand vet jag att i Bollnäs finns inte magnet röntgen så jag gjorde en precis lika röntgen som kvällen innan (hmmm)
Några dagar senare måste jag byta gips då det gamla redan gått sönder. Frågar då om dom hört nå om ev. op från Gävle. Det stod inget i min journal om att det så jag antog att dom själva kommit fram till att det inte var nödvändigt.
Efter 8veckor i rullstol får jag äntligen komma upp och hoppa på kryckor, gipset togs av 4veckor tidigare.
Fick då order om att bara hoppa på den högra foten som det bara varit en spricka i, absolut inte den vänstra.

Glad som jag var för att äntligen slippa rullstolen for jag och pappa direkt efter besöket till Tuppz för att äta lunch. Hoppar ur bilen mot trappan. Hoppar upp ett steg men jag var ju inte så van så jag tappar lite balansen och skulle hoppa tillbaka ner igen. När jag då kliver ner på foten smäller det till och gör så satans ont så jag kliver ner på vänster för att ta emot. japp då var det färdigt, smäller det till i den så jag står på knä på marken å vet inte vart jag ska ta vägen. Skricker till pappa att det gick åt helvete å att han ska hämta rullstolen som vi hade kvar i bilen.
Tillbaka till sjukhuset igen röntgen å jag får åka ambulans till Gävle med morfin som smärtlindring.
Där konstaterades det att hälkudden på höger fot hade spruckit (hade det gjorts en magnetröntgen som det var sagt dagen efter olyckan hade dom sett att den var skadad) Efter mitt nedtramp på vänster fot hade hälsenan nu dragit lös den tidigare frakturen ( hade gävle kontaktats hade op gjorts på en gång för att skruva fast den bitet som nu revs lös)
Så nu blev det gips på höger fot och op. och sedan gips på vänster fot, även 3skruvar rikare blev jag.
Sen blev det rullstol igen.
efter rullstol blev det ett "lösben" på den op. foten för att avlasta hälen sen efter det blev det en "snowboard" stövel.

Kan ni förstå min ilska nu?
Blev tillsagd att anmäla detta. Man kan skicka in det fram tills 2år efter olyckan. Jag har skrivigt en anmälan men det blev dock aldrig inskickat :/ Det ångrar jag bittert nu.

SÅÅ nu har jag skrivigt av mej detta. Även om ni inte orkade läsa allt så har iallafall jag lättat mitt hjärta, haha

Lovar att nästa gång jag skriver ska det vara betydligt mer posetivt. :D

....gud vad jag längtar till fredag nu när Jag, Daniel och Max ska ta släpvagnen och åka till Gävle för att gå på IKEA. Vi ska nämligen köpa en ny soffa.
Jag har LÄNGE velat ha ektorp (3sits) soffan. Men jag har väl fått gått och drömt om den helt själv för Daniel har inte verkat så intresserad. MEN för 1år sedan köpte mina föräldra 2st sådana, och sen han har provat dom har han varit lite fast för dom också. YES! :)

Jag tycker den är så bra för att den först och främst är såååå skön att sitta å ligga i :) Sen att man lätt kan byta klädsel på den, tröttnar man på den köper man en ny klädsel och vipps så har man en ny soffa.
Sen är den väldigt hållbar, den är verkligen byggd för att hålla. den är byggd så pass att den ska hålla för att man sitter på te.x armståd å på själva rygg delen. KUNG


Som det ser ut just nu så ska vi vara så tråkig och välje svarta klädsen till soffan. tänker att det är en bra bas sen kan vi köpa en till klädsel som är lite roligare :)

Nästa planerade köp är denna tv bänken

Skit lämpligt med skjutdörrarna i glas, kan man ha boxen, dvd spelaren etc där bakom för signalen från dosorna går igenom glaset. SKIT BRA när man har en liten Max :)

Jag hade jätte gärna kompleterat med tv panelen, men av någon underlig anledning vill inte Daniel ha tvn på väggen.

Snyggt och stilrent tycker jag men...
får hålla mej lite så kanske jag kan köpa tv panelen lite längre fram i livet, haha. Tjat kanske kan lösa problemet :)

Sen tror jag att vi kommer hem med två pallar så det blir lite mer sittplatser och något att vila fötterna på till en bra film :)
Då har jag valt denna enkla variant


Sen blir det säkert lite annat smått och gott om plånboken godkänner det :)

Men vi har ju sån tur att vi har så snälla släktingar så vi har fått samanlagt 3700:- i presentkort på IKEA.
Detta har vi fått i födelsedagspresenter, Daniel fyllde ju år den 29jan och jag fyller den 15feb. jämt fyllde/fyller vi så därav den fina summan.
Vi tackar hjärtligt för presenterna. PUSS PÅ ER!

Hade mer än gärna köpt massa grejer för att inreda ett rum till lille Max, men vi har inte något rum att inreda, jätte tråkigt tycker jag. LÄNGTAR till den dagen vi hittar ett hus så jag kan dra igång att fixa ett rum till Max.

Näe nu får det bli sängen för mej.
Ska jämt bli så sent för mej när Daniel jobbar kväll. Ingen som ropar på mej i sängen så varför lägga sej :p

Ha det så bra så länge gott folk.

Mansnamnet Max är en kortform av det tyska-romerska kejsarnamnet Maximilian som betyder den störste. Att namnet finns i den svenska almanackan beror på att Oscar I:s gemål, Josefina av Leuchtenberg drottning Josefina, bl.a. också hette Maximiliana!

Före 1950 var Max ett ovanligt namn i Sverige men har sedan stadigt stigit i namnlistorna och tillhör numera de 40 vanligaste. 31 december 2005 fanns det totalt 13 527 personer i Sverige med namnet, varav 9 860 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 669 pojkar namnet, varav 528 fick det som tilltalsnamn.
Namnsdag: 1 februari.



Andra former av MAX:
Maxen, Maxene, Maxim, Máxima, Maxime, Maximiano, Maximilian, Maximilien, Maximilienne, Maximino, Maximo, Maximus, Maxine, Maxmilian, Maxwell,
Macsen, Maks, Maksim, Maksimilian, Maksym, Maksymilian, Massimiliano, Massimo, och maxiku