Ja egentligen har jag inget speciellt jag ska skriva här, men det är ju ett tag sedan igen så det är väl dags att ni ska få något nytt att läsa här.

Vi kan börja med Maxen, hans födelsedag närmar sej med stromsteg och jag vet fortfarande inte vad jag ska köpa till honom. Hade gärna handlat något som han skulle kunna ha i sitt eget rum, men nu har han ju inget eget rum. Tänkte då att jag kan ju handla något till honom som han kan ha i sitt rum den vackra dagen vi skaffar ett hus. Men vad skulle det vara, så svårt när man inte vet när detta kommer ske. Sen vart ska jag förvara det medans.
Så vad ska jag handla. Leksaker har han redan och han kommer nog få fler nya roligare saker av andra på sin stora dag.

Annars så har det varit väldigt jobbigt för max de senaste veckorna. Min mamma tror att han håller på att få en tand längre in så då kan jag tänka mej att det är därför snoret rinner och bajset inte är speciellt trevligt. förra veckan var det en jäklans bytande av blöjor och smörjandes av den hemskt röda och irriterande lilla stjärten. Sen gav det med sej och jag tänkte äntligen börjar det bli bättre, sen kom bakslaget igår och det röda började komma tillbaka, denna gången mot själva pungen, så nu har han en svidande röd pung istället. Det skriker i mitt mamma hjärta så fort man ser att han ska bajsa för då vet man att det hemska, onda gråtet på skötbordet kommer när det ska bort. Näe fy säger jag bara.
Måtte det bli bättre snart.
Han som inte har haft nästan några problem alls när tänderna kommit.

---

Själv så har man åkt på nån jäkla rethosta sen typ 1vecka tillbaka, nu börjar det bli bättre men host attackerna smyger sej på nån gång per dag fortfarande, grymt irriterande måste jag säga, idag kände jag även att halsen börjar bli irriterad av allt hostande. Måtte det ge sej det snart å

Sen så börjar operationen närma sej. Vilket betyder lite att jag ligger å funderar mycket innan det ska sovas.
Dels har jag svårt att somna pg.a hostandet så då ligger jag å funderar samtidigt.
Nån gång per år sedan min olycka brukar jag ligga å skruva å vända på mej då jag tänker tillbaka på rullstols tiden. Något som många säger har förändrat hela mej :/
Det lustiga är att jag funderar inte på den "första" olyckan, den som hände på skotercross banan, utan jag tänker nästan bara på olycka nr 2, det som hände 8veckor efter då allt gick upp igen, å det med råge.
Jag får känslan tillbaka då jag kliver ner på min vänstra fot och hälen ger med sej. Sen kommer snabbt ilskan till Bollnäs sjukhus. Ja jag är nå så grymt arg på dom, visst är det bra att vi har akuten som vi kan åka till men jag kan lova att råkar jag ut för nå större då åker jag fasiken inte dit. Bristen på sammarbete mellan avdelningarna och andra sjukhus är en stor katastrof i mitt tycke. Nu är ju detta mina åsikter så spar kommentarerna för att ändra min åsikt. Det är min erfarenhet av dom. Hade inte det varit för deras brist på kommunikation hade aldrig olycka nr 2 hänt. Vilket betyder att jag inte hade haft problem med min högra fot och sluppigt denna op. på vänster häl som nu är inplanerad.

För er som inte vet: På kvällen samma dag olyckan hände får jag röntga fötterna och det konstateras att jag har två frakturer på vänster häl och en spricka i höger häl, får åka hem med hjälp av kryckor, meddelas att jag ska komma tillbaka dagen efter för att göra magnetröntgen för att se om några mjukdelar tagit skada. Gävle sjukhus skulle kontaktas för ev. op av vänster häl. Nu i efterhand vet jag att i Bollnäs finns inte magnet röntgen så jag gjorde en precis lika röntgen som kvällen innan (hmmm)
Några dagar senare måste jag byta gips då det gamla redan gått sönder. Frågar då om dom hört nå om ev. op från Gävle. Det stod inget i min journal om att det så jag antog att dom själva kommit fram till att det inte var nödvändigt.
Efter 8veckor i rullstol får jag äntligen komma upp och hoppa på kryckor, gipset togs av 4veckor tidigare.
Fick då order om att bara hoppa på den högra foten som det bara varit en spricka i, absolut inte den vänstra.

Glad som jag var för att äntligen slippa rullstolen for jag och pappa direkt efter besöket till Tuppz för att äta lunch. Hoppar ur bilen mot trappan. Hoppar upp ett steg men jag var ju inte så van så jag tappar lite balansen och skulle hoppa tillbaka ner igen. När jag då kliver ner på foten smäller det till och gör så satans ont så jag kliver ner på vänster för att ta emot. japp då var det färdigt, smäller det till i den så jag står på knä på marken å vet inte vart jag ska ta vägen. Skricker till pappa att det gick åt helvete å att han ska hämta rullstolen som vi hade kvar i bilen.
Tillbaka till sjukhuset igen röntgen å jag får åka ambulans till Gävle med morfin som smärtlindring.
Där konstaterades det att hälkudden på höger fot hade spruckit (hade det gjorts en magnetröntgen som det var sagt dagen efter olyckan hade dom sett att den var skadad) Efter mitt nedtramp på vänster fot hade hälsenan nu dragit lös den tidigare frakturen ( hade gävle kontaktats hade op gjorts på en gång för att skruva fast den bitet som nu revs lös)
Så nu blev det gips på höger fot och op. och sedan gips på vänster fot, även 3skruvar rikare blev jag.
Sen blev det rullstol igen.
efter rullstol blev det ett "lösben" på den op. foten för att avlasta hälen sen efter det blev det en "snowboard" stövel.

Kan ni förstå min ilska nu?
Blev tillsagd att anmäla detta. Man kan skicka in det fram tills 2år efter olyckan. Jag har skrivigt en anmälan men det blev dock aldrig inskickat :/ Det ångrar jag bittert nu.

SÅÅ nu har jag skrivigt av mej detta. Även om ni inte orkade läsa allt så har iallafall jag lättat mitt hjärta, haha

Lovar att nästa gång jag skriver ska det vara betydligt mer posetivt. :D