Än har jag inte fått någon tid för att ta av gipset. Ringde igår men då verkade det vara nån där som inte visste nå. Men det kom iallafall fram att det fanns inga anteckningar med någon tid till att jag ska komma till dom. Hon bad mej att ringa dagen efter (idag) å prata med någon Susanne. Idag har jag ringt men självklart kommer jag inte fram. Jag blir galen på det här. Är det meningen kanske att jag ska gå 7veckor istället för 6? Å hur kommer det då bli med min rehab efter gipset tagits av? Det kommer tydligen bli en lång rehab efter detta men efter 3veckor då gipset tagits av är min sjukskrivning slut. Men hur kommer det då bli om gipset tas av senare? eller gör det inget om man blir 1vecka kort?

Ja det är många frågor som snurrar nu, jag vet ju hur jobbigt det var sist, visserligen hade jag då innan suttit i rullstol men det är ju alltid en pers att börja gå på en fot man haft gips på.

Jaja, igår varjag iallafall rosen rasande å mitt i allt ringer chefen så han fick råka ut för ett skapligt utbrott från mej. Senare tyckte jag att det var lite jobbit att jag hade haft det men nu tycker jag inte det.
jag brukar ju få skapliga utbrott på den karln några gånger per å, men nu innan jag änns har börjat jobba efter mammaledigheten är väl lite konstigt.

Men jag kan ju säga såhär, jag är inte alls sugen på att börja jobba nu igen fast jag hade längtat så. längtat efter att komma ut å träffa kolegorna, kunderna å bara träffa folk helt enkelt. Men nu vette fan. Det finns bara en person på det där företaget han lyssnar på. Saker jag har tjatat om i 3år men nu när denna person säger nå ja då jävlar är det rätt å det har ändrats. Visst är jag jätte glad över att vissa saker äntligen har hänt men man känner sej lite oviktig lixom. Är det för att jag känner honom som gör att han kan behandla mej som han vill och inte ta mej på allvar eller är jag helt enkelt okompitent i hans ögon.
Nu var det inte detta vi bråkade om utan något annat som handla om utan om att jag ska börja jobba 75% den första tiden så Max slipper vara så länge hos dagmamman. Att jag inte ska jobba mer än 75% är det inge snack om men över vart vi ska ta bort dom där 2timmarna av arbetsdagen.

Kan det vara så att jag skulle passa bättre på ett STORT företag där jag aldrig träffar chefen?

Ja man börjar ju undra.

Så nu har jag lättat mitt hjärta ännu en gång så nu ska jag vara glad idag å umgås med min kära mamma och son.
Sen ska jag tjata med Daniel att vi ska åka å gratta bästaste Lars som fyller år.
JÄTTE GRATTIS TILL HONOM